Nu sitter jag här och försöker, förgäves, att titta på vårat första tanzaniaband. Jag sitter och håller båda tummarna och inbillar mig att jag kommer lite längre in på bandet innan den säger ifrån att det är ngt fel. Men ja, inbillning är det ja. Jag blir lika ledsen varje gång, men jag ger aldrig upp. Clum, vi har ju bara sett det första bandet endast EN gång och då var vi så lyriska för att få se det så man kommer inte ihåg ett piss (eller inte jag iaf). Det är från den låååånga resan till tanzi och sen hela safariresan. Det är safarit jag vill åt, alla fina djuuur och vi som hela tiden säger: men guud kolla där, åh fan va coolt, kolla, jesusamalia, åh en elefantis, neej kolla hyenan, spring gnueri spring osv osv. Har något svagt minne av att vi filmar när vi står upp i bilen och vi har tagit av taket. Det är savann (stäpp?) så långt ögat når och vi är ett med djuren, hihi, filosofiskt va.
Så, jag ringde Anna nyss, och försökte (men på ett snelt och lugnt sätt) få orden som jag ville säga, ur hennes mun ist. Jag vill ju inte vara tjatig eller störa på hennes FÖDELSEDAG- men jag blir så pepp varje gång jag klickar in på videon som inte fungerar. Så nu sitter jag och tittar på mobilen, ring då anna, ring och säg att jag kan komma o hämta bandet och att "grassarna" har hittat kameraladdaren. SNÄLLA KÄRA GUD!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar